Search across all blogs: 
Shapeup Frida
jofro

Lucka18: Tre knep som underlättar min vardag med bebis

IMG_7857.JPG
Bebis

Här antas det hej vilt att jag alltså har inte bara ett utan TRE knep för att förenkla bebislivet. Joråsåatte. Nu måste jag verkligen tänka här.

1. Go with the flow. Det enklaste sättet att få bebin nöjd, och därmed vara nöjd själv eftersom man typ automatiskt blir det när ungen är nöjd, är att göra som hen vill. Dvs mata när den är hungrig, sova när den är trött, leka när den är busig. Det är så enkelt att det knappt är ett knep, och vi har kört på det hela bäbis liv, men jag vet ändå många som trilskas med läggtider osv. I en kort period fick vi för oss att vi var tvungna att införa lite rutiner, smittade av vår omvärld, men då fick vi riktiga gråtskrikochpanik-kvällar. Mitt råd är att bara lägga ner det där på en gång. Bebisar kan inte klockan så du kan lika gärna ignorera den. Läste en barnexpert som sa att de föräldrar som inte upplever problem med nattningen/sömn är de som låter barnet styra. Så efter det kör vi återigen stenhårt på go with the flow, med glad bebis som följd. Det här får vi förstås sluta med när han blir äldre, vi är inga såna där gränslösa flumtyper, men när han är bebis funkar det utmärkt. Så det är mitt råd till alla mamaz och papaz där ute: Glöm klockan och rutin schmutin. (Bebisar ändrar sig ändå lika ofta som Taylor Swift byter pojkvän.)

2. Babblarna. Extremt bra nödtröstare! Sätt på och visa när bebis är ledsen på jobbig plats och du inte kan plocka upp och trösta (start/landning flygplan, i bilen etc).

3. Att äta tillsammans. Oavsett om det är frukost, lunch eller middag så äter vi alltid tillsammans vid bordet. Dels äter E mycket bättre då (stor skillnad!) men framför allt känns det viktigt att visa att mat är något mysigt och socialt som vi gör ihop. Han är ju klar långt innan oss men då får han dricka vatten, leka med någonting (servett är jättekul!) eller suga på en majskrok. Han tycker det är roligt att få vara med. Det är också skönt att få sitta ner tillsammans som en familj och prata, äta och vara helylle.

Hah! Impad över mig själv som fick fram tre tips på så viktiga teman som hur man får bebis att somna nöjd, sluta gråta och äta (mer) mat. Det sista underlättar vardagen på så sätt att ju mer mat han äter desto mindre behöver jag amma… Om inte det var uppenbart för alla.

Lucka 17: Mitt bästa julminne (säg mamma!)

IMG_7829.JPG
Bebis

Jag har inget sådär som står ut, men igår hände en grej som kanske kan räknas som julminne? Minion sa mamma! Han hade dessutom den goda smaken att göra det på min bästis födelsedag (!) så jag kommer komma ihåg det för alltid.
Vill ni höra ALLT om det? Okej då eftersom ni tjatar. Han låg bredvid mig i soffan och tröttgnällde. Och så plötsligt kom det världens tydligaste MAMMA. Jag har ju tjatat ett tag (mehehe) så jag for upp som en raket och skanderade i ensam kör ”Säg det igen, säg det igen! Ma-ma, ma-ma!”. Och då gjorde han det. Cirka tjugo gånger. Fast det blev gnälligare och gnälligare och sluddrigare och sluddrigare. Mer ”mamama” liksom. Först då kom jag på att jag borde spelat in det.. Aja. Han sa det ordentligt först. Det räknas.

Bästa julminnet, woop woop!

(Har för övrigt känt mig som tomten i tomtens julverkstad, ni vet när han sitter där med dockan?, när jag gått runt och sagt ”Säg mamma. MAMA!”. Har liksom inte kunnat låta bli att säga det på prick samma sätt som tomten. Är man hjärntvättad eller är man hjärntvättad? Tur att det är jul så man kommer undan med det.)

Lucka 16: En svag sida hos mig som förälder

IMG_7800.JPG
1
Bebis

Fy fan så svårt. Jag har tänkt och tänkt och jag kommer inte på EN ENDA dålig sida hos mig själv som förälder. Skoja papegoja. Men det är svårt, för han är ju så liten så det krävs liksom inte så mycket mer än tålamod och kärlek än så länge. Och även om jag är världens cirka otåligaste person när det kommer till mycket (det mesta om du frågar Anton) så har jag väldigt mycket tålamod när det kommer till Minion faktiskt. Är förvånad över hur det kan vara så, för tålamodet har liksom kommit från ingenstans.
Men nu var det dåliga sidor vi skulle fokusera på, inte mitt märkliga (och säkert tillfälliga) bebistålamod. Jag har inte riktigt konfronterats med mina dåliga föräldrasidor än men en dålig grej jag gör generellt, som kanske inte märkts av än men som säkert kommer märkas i framtiden(?), är att jag blir ganska tråkig när jag är väldigt stressad. Grinig liksom, konfliktsökande, och tar ut frustrationen på fel person/sak. Det får Anton smaka på ibland (tålamodet med honom/allt som inte är bebis är… inte stort, om man säger). Jag ska verkligen jobba för att inte göra så med Minion och för att bebistålamodet ska sträcka sig in i småbarnsåren. Det är en jätteful och tråkig vana att ta ut stress på sina bästa, och de flesta av oss har säkert råkat ut för den sortens felbehandling någon gång. Samtidigt så tänker jag att livet i en familj är lite så. När någon är stressad kan man få huvudet avbitet för minsta lilla felsteg och det är ju orättvist – men inte hela världen. Åtminstone när man är stor nog att förstå. Det kanske finns föräldrar som aldrig tappar tålamodet och alltid pratar med mild röst och aldrig gör fel. (Hjälp.) Jag kommer i alla fall aldrig bli en sådan. Har noll fallenhet. Men jag hoppas att jag ska vara en sådan som förklarar att jag gjort fel när jag gjort det och i så fall be om ursäkt.

Sen har jag ju även ovanan att i tysthet tycka att mitt barn är mycket sötare/smartare/roligare etc än alla andra barn. Fast ärligt talat, vilken förälder gör INTE det?

Just nu använder Minion mitt ansikte som massagedyna för sina tänder, som ni ser på bilden. Och jag tycker det är mysigt??? Trots att det gör svinont. Måste dock sluta med detta snart, annars kommer jag ha ett ansikte fullt med blåmärken.

ShapeUp-lunch

IMG_7811.JPG
Personligt

Hahaha, den här matbilden är så misslyckad. Lite sladdrig rostbiff, nån deppig potatis och bortbeskuren sallad. Ska nog inte sadla om till matfotograf inom det närmsta. Det må inte se ut så men det VAR iaf en god lunch som jag åt idag tillsammans med Bea. Hon är den tidigare chefredaktören på ShapeUp, tidningen jag nu tagit över. Trots att jag är väldigt (!) glad över mitt nya jobb så är jag samtidigt ledsen över att det betyder att Bea slutar, även om jag vet att det inte går ihop egentligen. Hon har varit en härlig kollega i flera år och det kommer kännas tomt utan henne. Tur att känslor inte alls behöver vara logiska utan kan få vara både ledsna och glada samtidigt.
Jag pumpade henne på så mycket information jag kunde i alla fall och hoppas jag ska fylla hennes skor på ett värdigt sätt. (Gulp.)

Idag har jag pillat med ShapeUp hela dagen, för måndagar är Antons lediga dag så då kan han ta E, men imorgon ska jag vara klassiskt mammaledig och träffa Sofie och Valter i Liljeholmen. Måste fixa några julklappar också. Och födelsedagspresent till Eddies äldsta kusin. Hoppas på snabb postgång sen, för hon fyller år redan på torsdag, mehehe. Tiden bara rinner iväg när man har mycket att göra. Känns helt galet att vi är i Jämtland om bara en vecka!

Lucka 15: Tre saker som får mig att må bra

IMG_7810.JPG
Personligt

1. Minions skratt. Okej det är kanske ingen sak men det är bättre än enhörningar, sagor med lyckligt slut och sockervadd tillsammans. Gånger hundratusen. Det är också fullkomligt beroendeframkallande. När man får honom att skratta vill man bara fortsätta för alltid (enda som får mig att sluta är rädslan för att han typ ska svimma pga får ej luft). När han skrattar kittlar det i min mage som under härligaste bergochdalbaneturen. Det är det bästa ljudet i världen. Som tur är har han väldigt lätt för att skratta.

2. Ska fokusera mer på saker nu. Som får mig att må bra. Och då blir det nagellack i härliga, starka färger. Helst någon stark rosa neon för då blir jag alldeles uppspelt i kroppen. Eller en massa nagellack ståendes på rad, miiiih. Tror det är något med färger som gör att jag gillar det så mycket. Det är som godis för ögonen. Jag älskar färg.

3. Alltså vad svårt det här var?! Saker liksom, vad är saker.. Eller vänta, min löparjacka från Nike kanske?! Den får mig att må bra rent bokstavligt för jag använder ju den när jag springer, men den får mig också glad för att den är så rosa och fin. (Till skillnad från mina löparskor som verkligen sett bättre dagar.) Sen är den skön och funktionell också. Värd varenda öre.