Änglasång, tomtar, gröna julgranar och tända ljus, klockorna klämtar och snön ligger tung, är det inte så vi alla föreställer oss den perfekta julen? Det är under det mörkaste halvåret i Norden som vi som starkast lyser upp med vårt unika historiska arv, vilket särskiljer oss från resten av världen och för oss samman som grannländer. Ordet “jul” är gemensamt för oss alla i Skandinavien men hur vi traditionellt firar skiljer sig lite åt. Språkforskaren och historiken Fredrik Lindström påminner oss om att julen som kristen tradition inte stämmer för oss skandinaver, vi firade nämligen midvintersolståndet, också kallad jul, med stor fest under denna tid på året. Detta var långt före vi blev kristna.

Det är tydligt att mycket av vår folktro och tradition har blivit sammanvävd med tiden med det mera traditionella firandet. Ett utmärkt exempel på detta är tomten själv. I Sverige och Norge härleds tomten, eller julnissen som den kallas för i Norge, till 1800-talet då man trodde att ett argsint övernaturligt väsen rådde om och tog hand om gården. För att inte förarga tomten satte man ut mat under julnatten. I Danmark däremot hittar vi en beskrivning av Herr Vinter i texten “Den Gamle Jul” från 1866. Herr Vinter sveper in i städerna och besöker snälla barn. Joulupukki, eller Julbocken, är tomtens ursprung i Finland och det är sagt att det är den äldsta kopplingen till jul i världen.

Låt oss gå till bords!

Julmaten är måhända den viktigaste måltiden på året. Som historiska jordbrukssamhällen är det tradition med en ordentlig festmåltid efter skörd och början av ny säsong. Ordet “julbord” är därför synonymt med buffé; ett stort utbud med det allra godaste där man kan äta även sådan som blivit lagrat från sommarens skördar. Huvudrollen på bordet i Sverige är skinkan. I Norge föredras revbensspjäll, i Danmark vill man serveras gås och i Finland äts det främst lådor och gratänger. Efter det att Norden hade blivit kristet var traditionen att fasta under julafton eller att enbart äta lutfisk. Skinkan fick inte ätas förrän på juldagen. Denna tradition med lutfisk finns fortfarande kvar och kan hittas på julbordet främst i Norge och Finland.

Juldekorationer

Sverige leder fanan i Norden med att smygbörja julen redan i slutet av november beroende på när advent faller. Typiskt julpynt för svenska hem är adventsljusstakarna med levande ljus, vitmossa och flugsvamp. Något helt unikt för Sverige är Gävlebocken, en tio meter hög halmbock som traditionellt bränns ned varje år. I linje med Finlands julbock av halm dekoreras stugorna med Himmeli, geometriska halmmobiler. Julekurver är Norges mest klassiska juldekoration. Dessa flätade pappershjärtan hängs både i granen och i huset. Danmark, om än väldigt lik de andra länderna i sin dekorationssmak, vill allra helst bara ha levande ljus i sina granar och hem. Silver är den klassiska färgen att klä granen med och danska företag som George Jensen säljer årligen populära julgranskulor i silver för finsmakaren.

När är det jul egentligen?

Till skillnad från många länder firar vi nordbor jul den 24:e december. Seden att fira jul, det vill säga Kristi födelse, den 24:e december istället för 25:e december har sina rötter i tiden före det mekaniska uret. En ny dag påbörjas då vid solnedgång istället för som idag vid midnatt. Norge kallar den 23:e december för lilla julafton, en dag öronmärkt för att spenderas med familjen och klä granen. Finska familjer går ofta och tänder ljus på kyrkogården till minne av sina familjemedlemmar. De svenska barnen, och vuxna också för den delen, tittar på Kalle Anka klockan 15:00 på SVT på julafton varje år, det är nämligen efter det man öppnar julklapparna. Dansken dansar fortfarande runt granen efter maten, måhända för att skaka ned måltiden.

Julklappens ursprung

Ordet julklapp kommer från klapp på dörren. Det var nämligen inte förrän på 1800-talet i samband med industrialismen och högre medelinkomst som julklappen vi idag känner igen börjades ges i Norden. Tidigare var julklappen något hemlighetsfullt och busigt. Gårdsbarnen smög runt i gårdarna och knackade på fönster och dörrar och ville absolut inte bli tagna på bar gärning. Anledningen var att julklappen allra oftast kom i form av en skämtklapp. Det kunde vara en vedklabbe inslängd genom fönstret med en lustigt eller rivigt skriven lapp som medföljd till mottagaren. Detta var julklappsrimmets förfader! Fram till 1940-tal var det tradition att ge bort hemmagjorda julklappar. Efter andra världskriget förändrades dock synen på konsumtion och nordiska folket började handla. Det var nu den moderna julklappen kom till.